Tillbaka

Under åren 2013–2015 har Emerga Research and Consulting tillsammans med Raoul Wallenberginstitutet haft i uppdrag av Stockholms länsstyrelse att följeforska Länsstyrelsens regeringsuppdrag att samordna arbetet med romsk inkludering i de fem pilotkommunerna Göteborg, Linköping, Malmö, Luleå och Helsingborg. Det huvudsakliga syftet med följeforskningen har varit att följa hur kommunerna arbetat med att identifiera metoder för säkerställandet av romers tillgång till mänskliga rättigheter samt att sammanställa erfarenheter för att arbeta långsiktigt med romsk inkludering även i andra kommuner. Följeforskningens uppgifter har varit att:

1. Analysera utfallet av aktiviteterna som genomförts för att nå målen, dels för varje enskild pilotverksamhet, dels för hela pilotsatsningen.
2. Analysera och bedöma hur pilotkommunerna arbetar med att säkerställa romernas inflytande och delaktighet vid planering, genomförande och utvärdering av pilotprojektet.
3. Beskriva hur projektorganisationen i respektive pilotkommun är uppbyggd, hur den fungerar med avseende på styrgrupp, ledningsgrupp, lokala styrgrupper, brukarråd, referensgrupp m.m. och vilka framgångsfaktorer/hinder som har identifierats.
4. Analysera hur samverkan mellan berörda aktörer inom projektet fungerar avseende lärande, erfarenhetsutbyte, engagemang och påverkan.
5. Analysera på vilket sätt projektet i sin helhet påverkar den strukturella diskrimineringen av romer.
6. Analysera på vilket sätt projektet påverkar den offentliga debatten. 

För att fullfölja uppdraget har gruppen följeforskare besökt kommunerna och haft workshops. Intervjuer med romska representanter, politiker och tjänstepersoner har hållits, liksom en löpande kommunikation med samordnare och andra nyckelpersoner med koppling till romsk inkludering. Dokumentstudier har använts för att beskriva uppbyggnaden av de olika projektorganisationerna och dess utveckling. Omvärldsbevakning har skett löpande. 

Påverkan på kommunens styrning

Genom att se över kommunernas strategier har Emerga kunnat synliggöra ett, för kommunerna gemensamt, fokus på skolan och arbetsmarknaden. På dessa platser har kommunerna anställt brobyggare. Även om Emerga gjort bedömningen att anställda brobyggare kan ge positiva effekter, poängteras att en sådan funktion kräver en struktur där de som anställts inte endast arbetar med den romska gruppen. Risken är annars att deras arbete hanteras parallellt med resten av samhället och därmed isoleras ytterligare. Emerga har även analyserat respektive kommuns budget och frågat sig i vilken omfattning och i vilken kontext begreppen antiziganism, romsk inkludering, mänskliga rättigheter och nationella minoriteter används. Resultatet pekar på att dessa begrepp används i relativt liten utsträckning, vilket tolkas som ofördelaktigt eftersom kommunerna är formaliserade och främst verkställer nedskrivna beslut. Avslutningsvis lyfts också fram hur pilotkommunarbetet i och med dess tidsbegränsning kan förstås som projektpolitik. Emerga påpekar att hårdare styrmedel och mer centralstyrda initiativ eventuellt skulle ha större välgörande effekter på inkluderingsarbetet. 

Egenmakt och delaktighet

I strategin för romsk inkludering belyses hur romskt inflytande och romsk delaktighet ska nås genom att skapa fungerande dialog- och samrådsformer. Att ta tillvara romers kunskap, kompetens och erfarenheter kan göra arbetet mer effektivt och stärka romers egenmakt. Vidare lyfts att arbetet ska baseras på romers eget arbete i civilsamhället samt att inflytande och delaktighet skapas genom att anställa fler med romsk språk- och kulturkompetens. Emerga har identifierat en avsaknad av kunskap kring samråd, vilket också betytt att sådan verksamhet till en början inte funnits, men däremot, efterhand, börjat etableras. Det har inte heller varit klart huruvida romernas kunskaper och erfarenheter tagits tillvara. Det är tydligt att kommunerna främst försökt bygga förutsättningar för dialog genom att anställa brobyggare. 

Framgångsrikt i projektorganisationer

Genom att se över kommunernas projektorganisationer har projektgruppen kunnat peka ut tre framgångsfaktorer. Behovet av styrgrupp är tydligt eftersom inkluderingsarbetet spänner över en rad olika områden. För att arbetsområdena utbildning, arbetsmarknad, bostad och socialtjänst ska kunna arbeta mot gemensamma mål krävs gemensamma ramar och faktiska förankringar till alla dessa områden. En ytterligare identifierad fördel med en styrgrupp är att den ger samordnare eller projektledare för pilotkommunarbetet en kommunal mottagare av förslag, resultat etc. Det skapas också en möjlig struktur för att implementera de resultat som genererats av pilotsatsningen. Politisk förankring och politisk drivkraft krävs för en fortsättning av arbetet kring romsk inkludering. Inte minst är en politisk drivkraft av symbolisk betydelse då politikerna representerar den offentlighet som under många år bidragit till det romska utanförskapet. Romsk delaktighet bör formaliseras genom styrgrupper och andra institutionaliserade forum. På så vis skapas ett tydligt deltagande. Viktigt är även att tjänstepersoner som tillhör majoritetssamhället har kunskap om den romska gruppen. Inkluderingsarbetet ska inte bara yttra sig genom ett specifikt samordningsorgan utan genomsyra hela den svenska förvaltningen. 

Samordnarfunktionen

Emerga har problematiserat Stockholms länsstyrelses samordnandefunktion och pekat på hur relationen mellan regering, myndighet och kommun inte är okomplicerad med tanke på de invändningar om kommunalt självstyre som följer av en alltför aktiv styrning. Att samordnarfunktionen lagts på en till största del regional myndighet kan också riskera att uppdraget inte prioriteras på samma sätt som det annars hade gjorts eller att det hamnar utanför myndighetens ordinarie strukturer. 

Ett nuvarande fokus på minoritetens- och inte på majoritetens förändring

Genom att följa projektet har Emerga kunnat visa hur insatserna främst riktat sig mot den romska gruppen och haft som syfte att öka dess förtroende för och tillit till de olika kommunala enheterna. Däremot har relativt få insatser, förutom informations- och kunskapshöjande insatser, varit riktade till den kommunala och statliga sektorn inom vilken den strukturella diskrimineringen äger rum. Fokus har alltså legat på att stärka den romska gruppens tilltro för förvaltningen.

Behov av rättighetsperspektiv och ökad kompetensutveckling

För att kunna påverka den strukturella diskrimineringen av romer har Emerga främst rekommenderat en kombination av rättighetsperspektiv och kompetensutveckling. En tydligare användning av de rättighetskopplingar som redan finns i lagtexten i kombination med en ökad kompetensutveckling skulle kunna vara ett framkomligt alternativ till bara kunskapsinhämtning eller bara lagstiftning. Handläggare vid statliga eller kommunala myndigheter ska i varje beslut som aktualiserar en internationell överenskommelse tolka den svenska lagen eller andra bestämmelser i ljuset av denna överenskommelse. Problemet är att så inte alltid sker, delvis på grund av bristande kompetens hos de enskilda handläggarna.

Påverkan på den offentliga debatten

Även om det är svårt att säga någonting om hur den offentliga debatten påverkats av pilotkommunprojektet har Emerga kunnat påpeka en viktig aspekt av relationen mellan kommunerna och media. Eftersom projektet från börjat delegerats från statlig och därefter regional nivå så blir det problematiskt för kommunerna att ha en tydlig ställning i den offentliga debatten. Vem som är avsändare för projektet och inkluderingsarbetet är inte tydligt nog. Emerga menar att det mest legitima och effektiva borde vara att låta den romska gruppen vara avsändare till policyförslagen i den offentliga debatten. Avslutningsvis är det otvivelaktigt att majoritetsbefolkningen genom projektet kommit att bli mer medveten om romernas utanförskap då bland annat Vitboken som regeringen släppte 2014 och utställningen Vi är romer, som lanserades samma år, lockat till stor uppmärksamhet hos media och allmänhet.