Vart är vi på väg? Vart är allt detta på väg? Livet som ständigt pågår omkring oss och inom oss. Den här föreställningen om att vi bär ett stort eget ansvar till varför vi mår dåligt, till att vi blir sjuka. Tänk om det inte är hela bilden? Tänk om det finns något vi inte ser, inte vill prata om? Tänk om det är den nuvarande politiken, klimathotet, kriget som gör oss kollektivt stressade och sjuka? Tänk om det är den hårda retoriken, det ständiga “vi” och “dem”, konstant ifrågasättande, om vem som tillhär och vem som får lov att representera är det som gör oss stressade, oroliga, ängsliga, trötta, irriterade, aggressiva, misstänksamma…….Konsekvenserna av ord vi använder gör oss sjuka. Som individer och som kollektiv. Vi har olika sätt att hantera det. Några flyr, andra slåss, vissa blir paralyserade och några gör allt för att smälta in. För att bli en del av vi. Var och en hittar en strategi för att överleva. För att inte drunkna. Men kanske är vi redan alla långt under ytan. Tomma på luft, ord och ork. Kanske har vi accepterat att vi för alltid kommer att vara de andra.

Vem vill prata om allt detta? Vem tror på det? När ska vi börja ta ett ansvar för att vi gör varandra sjuka? Och när ska vi ta ett kollektivt ansvar för att också göra varandra friska? Alla tillsammans. Inga undantag. Ingen blir bra förrän alla blir bra. Alla lider när några få lider. Men om detta är en liten bit av sanningen, hur lever vi vidare då? Hur skapar vi skillnad tillsammans? Hur börjar vi samtalen för att läka och hitta tillbaka till det som håller oss ihop?